1969 var det bostadsbrist i Stockholm och vi var många som upplevde en stor bostadsbrist och att de bostäder som fanns var hårt nedgångna. Vi flyttade in i Alby Norra Botkyrka i en fin lägenhet. Grannarna var skötsamma tjänstemän eller arbetare, det var frid och fröjd i huset förutom en familj som kommunen placerat där. De stal och betedde sig och givetvis satte jag dit dem och vittnade i Huddinge Tingsrätt. Efteråt kunde de stå utanför porten men väjde undan när jag kom.

Sen byggdes det radhus i närområdet och många med mig flyttade till dessa hus som var relativt förmånliga. Huset där jag bodde ändrade karaktär in flyttade invandrare och under en period om sådär fem år hade husen fått dåligt rykte. Kriminella, alkolister och narkomaner flyttade in och det blev bara värre. På den vägen är det även om det har skett en vändning. Jag tror dock inte att någon vågar sätta dit en granne som begår brott. Då blir han skjuten det blev inte jag 1971.