En del av sanningen ligger i att man talar inte klarspråk från de etablerade politikerna och dess partier. Ett av tusentals exempel är språkbruk som ”våldsbejakande” som exemplifierar ett inlindande av ett extremt beteende. Dessa ord staplas på varandra och man nästan kräks över dess politiska korrekthet. Språkbruket tillsammans med en feghet att göra något åt problemen gör att folk som inte tillhör den absoluta intellektuella eliten blir förbannade.

”En skitstövel är en skitstövel oavsett varifrån den kommer ifrån” det var en ministers budskap för många år sedan. En enkel och lättförståelig retorik med raka puckar och underförstått att ”skitstövlar” d.v.s. brottslingar och andra typer som inte vill göra rätt för sig de ska inte gå i gräddfiler. Det finns också en politisk handfallenhet mot skitstövlar och avarter i samhället. Glädjande nog så tog man i med hårdhandskarna när Sverige höll på att kapsejsa i en flyktingvåg där bara hälften var riktiga flyktingar.

Vi har skjutningar i våra förorter där alltifrån härdade gangsters skjuts ihjäl till småpojkar i sextonårsåldern mördas. Polisen står handfallen då problematiken har sin grund i misslyckad integration och ett stabilt samhälle. Enkel retorik behövs skitstövlar ska tas om hand på lämpligt sätt. Vi har ett tiggeri som befäster tiggarnas fortsatta sociala elände. Ingen vågar ta itu med detta och folk blir förbannade och röstar på missnöjespartier. Det är hög tid att vakna i de etablerade partierna det är ni som skapar missnöjet.