Det tog 72 år för ett engagemang att tonas ner till 20% alltså inte helt. Nu tycker jag att jag gjort mitt och alla återstarter av engagemanget blir bara halvhjärtade. Det är orken gnistan och uthålligheten som passerat förbi men visst är det kul att hänga med på marginalen men de stora krafttagen är borta och historia. Men det Förpliktigar att Leva så länge hjärtat slår men man behöver inte stå i första ledet. Det är dags att snegla på framtiden och summera vilka geniala framsteg man gjort och vilka dundertabbar som blivit resultatet av ett liv i offentligheten. Privatlivet har fått en del hårda törnar som jag inte förstått och som blivit resultatet av en prioritering av arbetslivet och engagemangen. När man brinner för något av hela sin själ då ser man inte helheten utan bara målfixerar. Något som är ofrånkomligt och få behärskar att hantera och jag kan inte se att jag gjort några fel. Arbetslivet och engagemanget har gått som tåget tills nu men nu bär det uppför och det är nog så för de flesta när hjärtat haltar och kroppen värker. Det har varit kul att vara engagerad och efterfrågad nu måste livet gå in i ett annat skede. Jag har inga skyldigheter mer, jag har gjort mitt och väl det nu är det andra som har bollen. Men visst skulle det vara kul att leda en stor organisation men det skulle bli min snabba död. Det är kul att skriva och formulera sig men det är inte många som läser, man är ju ingen kändis så intresset är begränsat.

Jag har träffat många människor i mitt liv och en hel del politiska kändisar och det har varit lärorikt. Än mer lärorikt är det att läsa de förutfattade meningarna om dessa kändisar. Så dåliga som de blir på Facebook har de aldrig varit utan mer inspirationskällor och vanliga människor innerst inne. En och annan har varit buffel och skitstövel men dessa kan vissa ha gillat ändå så tycke och smak är väldigt varierande vilket kan vara svårt att förstå. Hur länge man än lever så blir man inte klokare utan mer förvirrad.