Jag fyller på min doseringsburk med medicin av varierande styrka och kostnad varje vecka. Det märkliga är att jag tycker det var som igår jag fyllde på och ändå är det dags. Vart tar dagarna vägen för en pensionärsskalle de bara susar förbi. Jag har inte ens tråkigt det är fullt upp med möten och måsten varje dag och då går tiden fort. På jobbet hade man projekt och processer nu har man föreningsaktiviteter och viktiga möten i konstellationer man inte mött tidigare under mitt arbetsliv. Våra företag och myndigheter har olika modeller för samvaro har jag lärt mig under livet. Man har det inte tråkigt som pensionär det finns alltid något projekt på gång som ökar på hjärnaktiviteten och dagens IT samhälle gör behoven som ouppnåeliga och rätt som det är stannar hjärtat och denna fantastiska resa på Jordklotet med doseringsburk för läkemedel är över. Nu fyller jag på och högkostnadsskyddet har passerats och en ny oförutbestämd vecka startar om femton timmar.