Jag fyller på min doseringsburk med
medicin av varierande styrka och kostnad varje vecka. Det märkliga
är att jag tycker det var som igår jag fyllde på och ändå är
det dags. Vart tar dagarna vägen för en pensionärsskalle de bara
susar förbi. Jag har inte ens tråkigt det är fullt upp med möten
och måsten varje dag och då går tiden fort. På jobbet hade man
projekt och processer nu har man föreningsaktiviteter och viktiga
möten i konstellationer man inte mött tidigare under mitt
arbetsliv. Våra företag och myndigheter har olika modeller för
samvaro har jag lärt mig under livet. Man har det inte tråkigt som
pensionär det finns alltid något projekt på gång som ökar på
hjärnaktiviteten och dagens IT samhälle gör behoven som
ouppnåeliga och rätt som det är stannar hjärtat och denna
fantastiska resa på Jordklotet med doseringsburk för läkemedel är
över. Nu fyller jag på och högkostnadsskyddet har passerats och en
ny oförutbestämd vecka startar om femton timmar.