Demonerna har jag inte träffat på vad jag minns i så fall är de så betydelselösa att man inte lägger märke till dem. Men våra helveten de smyger på när man minst anar det som när vanligvis seriösa människor trampar över allt förstånd och kunskap. Det senare beror nog på den dagliga sinnesstämningen som kan drabbar oss i vardagen. När vi möts kommer den ena parten från en ljuvlig stund med en älskad och den andra från en utskällning på jobbet då kan det braka samman. Det kan uppstå riktiga obehagligheter vid sådana sammanslagningar av sinnesstämningar då gäller det att ”spela död hund”. Vi kan under ett liv ha sagt eller skrivit något som en annan person känner som ett angrepp eller dumhet fastän det var avsett som ett skämt. Skall man helt undkomma från helveten och demoner får man leva ett eremitliv och det är ju inte särskilt kul. Livet är en utmaning som det gäller att fånga in och ta vara på. Under min livstid har jag sett folk komma in i arbetslivet och knappt kunna tala för sig och fem år senare står de på kongresser ellr i TV-rutan och talar tydligt och balanserat. Det gäller att cirkla sig fram mellan helveten och demoner då blir man riktigt framgångsrik till slut.