Ja så är det lite trist och handspriten är med på utflykten. Det är frustrerande att inte få träffas i större grupper och umgås, få och ge en kram och en liten kyss på kinden. Nej det går inte fastän det moraliska hindret är överbyggt så har det kommit dödlig smitta i våra munnar. Jag undrar var detta komma att sluta vi är inne på och tummar på vår frihet att få umgås. På senare år har vi kramats när vi mött varandra nu hälsar vi med armbågen, det är så förnedrande. Men allra störst saknar vi umgänget kunna träffas äta lite gott och dela en flaska vin och föra samtal om samhället, vänner och politik. Vi alla har ju hobbies där vi träffas och gör saker. Det är stopp på det mesta och tristessen är mördande vi ringer inte till varandra fastän vi har en mobiltelefon i fickan. Håller världen på att bli knasig blir vi eremiter som kryper in i trerummaren och stänger dörren. Vilken tråkig värld som håller på att skapas av ett Kina virus som sabbar hela den civiliserade världen. Veckans stora händelse är att åka till butiken och handla det är den stora kulturhändelsen i familjen och jag tänker med förskräckelse på de ensamstående som måste ha ett helvete.