Det är bra för både anställda och företag att facket säger nej till lönesänkningar och låter hellre företget att gå omkull. När det handlar om högt avlönade anställda kan man däfremot mycket väl sänka lönen om det finns sakliga motiv. Tjänar du femtio eller sextio tusen kronor i månaden och uppåt spelar det inte så stor roll med fem till tiotusen kronor hit eller dit. Det påverkar knappast din motivation eller förmågan att överleva, gör det så då är du enbart girig.

Piloterna på SAS har fattat detta däremot verkar tex hockeyspelarna i NHL inte ha begripit att de kör hela hockeyligan i sank. Man kan inte tala om lönesänkningar när det gäller extremt högavlönade och den lönesänkning som sker med SAS piloter har inget att göra med solidarisk lönepolitik. När det gäller löntagare i skiktet upp till femtio tusen i månaden skall man däremot aldrig acceptera lönesänkning.

När man passerat femtiotusenkronorssträcket då har man definitivt lämnat ”reglerad befordringsgång” och får vara lite mer flexibel. Jag tror inte heller att det är någon som känner solidaritet för högavlönade ishockeyspelare i USA och om de måste gå ner lite i lön. Detsamma gäller för många manliga spelare i Sverige och Europa både i fotboll och ishockey.